Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pulsen slå så våldsamt, och hans första tanke
förvåning att han inte fallit djupare. Bakom honom
knakade och knyckte det, och han kände käppen vibrera.
Underifrån, i djupet av glaciären, kom det dova
dånet av de lossnade snömassornas duns mot
bottnen. Men ännu höll bron, fastän lossnad från sitt
bortre fäste och bruten på midten, och den del han
hade bakom sig lutade nedåt i tjugu graders vinkel.
Han såg att Carson, där han stod på sin platå,
tog fotspjärn mot den smältande snöytan och hastigt
flyttade den hoprullade linan från axlarna till handen.
»Vänta!» ropade han. »Rör er inte, annars rasar
hela klabbet!»
Han beräknade avståndet med en snabb blick,
tog av sig halsduken, knöt fast den vid linan och
ökade till dess längd med en kattunsnäsduk som han
tog upp ur fickan. Linan, gjord av sammanflätade
tagel- och skinnremmar, var både lätt och stark.
Det första kastet var skickligt och lyckat, och Nigger
grep linan med handen. Han tycktes vilja äntra
upp ur sänkan genom att flytta händerna turvis förbi
varandra. Men Carson, som hade fastgjort linan
omkring sitt eget liv, hejdade honom.
»Gör fast den omkring er också», kommenderade
han.
»Om jag ramlar, drar jag er med mig», invände
Nigger.
Den lille mannen antog en befallande ton.
»Tig!» ropade han. »Bara ljudet av er röst kan
sätta alltsammans i gungning.»
»Om jag ramlar . . .» började Nigger.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
