Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med udden före, halka över issvallet och ner till
honom. Han sträckte kinden emot den, ryckte till av
smärta då den trängde in i köttet, men klämde
kinden tätare mot isen och kände nu att kniven
satt fast.
»Jag är ett kräk», ljöd en klagande röst.
»Seså, lugna er, jag har den», svarade Nigger.
»Hör nu, väntal Jag har en hop snören i min
ficka. Jag skall fira her dem till er, så kan ni skicka
upp kniven.»
Nigger svarade icke. Han brottades med en
plötslig storm ,av tankar.
»Hej! Här kommer snöret. Ropa när ni har fått
tag i det.»
En liten pennkniv, fastgjord i ändan av snöret,
gled utför isen. Nigger tog den, öppnade det större
bladet med en snabb manöver med tänderna och
ena handen och övertygade sig öm att det var
vasst. Sedan knöt han fast slidkniven i ändan av
snöret.
»Hala!» ropade han.
Med skärpt blick såg han kniven hasa sig upp.
Men han såg ännu mera — en liten man, rädd och
okuvlig, som skalv och hackade tänderna och var
yr i huvudet, men som betvingade sina kväljningar
och sin svindel och utförde en hjälteroll. Icke
sedan sitt första sammanträffande med Stabben hade
Nigger så hastigt lärt sig tycka om en människa.
Här var en verklig man, varm av vänskapliga
impulser, uppoffrande ända till döden, med en energi
som ej ens skälvande rädsla kunde få bukt på. Och
sedan granskade han kallblodigt deras belägenhet.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
