Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han med kniven, tills en av de tre strängarna
lossnade och gav sig av.
»Vad har ni för er?» ropade Carson förtvivlad.
»Om ni kapar linan, förlåter jag er aldrig — aldrig.
Båda eller ingen, säger ’jag! Vi ska nog komma
härifrån. Vänta! För Guds skull!»
Stirrande på den lossnade strängen som hängde
fem tum framför hans ögon, greps Nigger av en
förlamande fasa. Han ville ej dö, han ryggade
tillbaka för den glittrande avgrunden där nere, och
hans skräckslagna hjärna hakade sig fast vid det
bedrägliga hoppet att vinna tid. Deit var
skrämseln som förmådde honom att dagtinga.
»All right», ropade han. »Jag skall vänta. Gör
ert bästa. Men det säger jag er, Carson, om vi
bägge börja glida utför igen, kapar jag linan.»
»Dumheter. Om vi komma i farten, så bär det
i väg uppåt. Jag är som ett klibbigt plåster. Jag
kan suga mig fast här, om det vore dubbelt så brant.
Jag har redan fått en duktig fördjupning för den!
ena foten. Håll munnen nu och låt mig arbeta.»
Minuterna gingo långsamt. Niggers hela själ
koncentrerade sig på en dovt värkande nagelrot på
en av hans fingrar. Han borde ha klippt bort den
i morse, tyckte han — den hade värkt redan då —,
och han beslöt att han, så snart han kom upp ur
klyftan, genast skulle klippa den. Sedan stirrade
han åter på nagelroten och fingret och gjorde en
ny reflexion. Om en minut, i bästa fall om några
minuter, skulle denna nagelrot och detta finger,
som nu voro så skickligt hopfogade och hade
sådan kraft, vara en del av ett krossat lik där nere på
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
