Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nigger sopade bort den lätta snön med sina
vant-klädda händer, funderade litet, sopade på nytt och
gjorde åter en paus. »Nej», sade han i avgörande
ton. »Folk har färdats åt bägge hållen, men sista
gången var det uppför den där ån. Vilka de än
äro, så ä’ de där nu — alldeles säkert. Ingen har
färdats fram här på flera veckor. Vad kunna de
göra där hela tiden? Det skulle jag just vilja veta.»
»Och vad jag skulle vilja veta, det är var vi ska
ligga i natt», sade Stabben och tittade misstroget
på horisonten i sydväst, där
eftermiddagsskymningen höll på att mörkna till natt.
»Låt oss följa spåret uppåt ån», föreslog Nigger.
»Där finns godt om bränsle. Vi kan slå läger när
som helst.»
»Ja, visst kan vi slå läger när som helst, men vi
måste fortsätta på skarpen, om vi inte ska svälta
ihjäl, och vi måste fortsätta åt rätta hållet.»
»Vi ska nog träffa på något uppåt den där ån»,
fortfor Nigger.
»Men tänk på provianten! Tänk på hundarna!»
utbrast Stabben. »Tänk på... nåja, all right för
tusan. Du skall få din vilja fram.»
»Det förlänger inte resan med en dag», försäkrade
Nigger. »Det blir kanske bara en mils tillökning.»
»Människor ha dött för så litet som en mil»,
svarade Stabben och skakade på huvudet med dyster
undergivenhet. »Nå, det kan inte hjälpas om det
blir obehag. Upp med er, edra ömfotingar — upp
med er! Hej, Bright! Hej!»
Spannhunden lydde, och hela spännet knogade
med ansträngning framåt i den mjuka snön.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
