Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Brrr», ryste Stabben. »Jag blir alldeles ifrån mig.
Låt oss gå in och ta reda på vad som går åt dem.»
Nigger knackade på en upplyst hydda, och
Stabben följde med honom in, då de hörde en röst stöna:
»Kom in». Det var en tarvlig stuga byggd av
stockar diktade med mossa och jordgolvet betäckt med
sågfrat och hyvelspån. Ljuset kom från en
tran-lampa, och de kunde urskilja fyra britsar; i tre av
dem låga karlar som nu upphörde att stöna och i
stället spände ögonen i dem.
»Vad står på?» frågade Nigger en man, vars
filtar ej kunde dölja hans breda axlar och
muskulösa kropp, men hans kinder voro infallna och
ögonen hade ett uttryck av smärta. »Kopporna? Eller
vad är det?»
Till svar pekade mannen på sin mun och bredde
ut sina svarta och svullna läppar. Nigger ryggade
tillbaka.
»Skörbjugg», mumlade han till Stabben, och
mannen bekräftade diagnosen med en nick.
»Ha ni godt om mat?» frågade Stabben.
»Ja», svarade en man i en annan säng. »Ta för
er. Här finns massor. Nästa hus på andra sidan
vägen är tomt. Förrådsskjulet är på långsidan. Gå
in där.»
I varje hydda de besökte den kvällen var
belägenheten den samma. Hela lägret hade drabbats
av skörbjugg. Där funnos tio tolv kvinnor, men
de båda männen fingo ej se dem alla.
Ursprungligen hade där funnits nittiotre män och kvinnor.
Men tio hade dött, och två hade försvunnit
nyligen. Nigger talade om att han träffat på dessa
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
