Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han visste inte vad, och han svor över sig själv för
att han inte hade lyssnat.
»Ut med det!» befallde han barskt. »Vad är det?»
»Vad är det?» upprepade Amos Wentworth
buttert. Och Nigger kunde ej få något besked.
Ställningen blev allt mera hotande. I detta
mörka hål, dit solen aldrig trängde in, steg dödslistan.
Varje dag undersökte Nigger och Stabben oroligt
varandras munhålor för att se efter om svalget och
slemhinnorna började vitna — de oundvikliga
första symtomen.
»Jag ger tappt», tillkännagav Stabben en kväll.
»Jag har tänkt på saken, och jag uppger det hela.
Jag kan finna mig, i att vara slavpådrivare, men
att vara krymplingspådrivare är mer än jag kan
stå ut med. De bli allt sämre. Det är inte tjugu
man jag kan tvinga till arbete. Jag sa’ till Jackson
i eftermiddags att han kunde gå och lägga sig.
Han var nära att ta livet av sig. Det syntes tydligt
på honom. Motion är inte bra.»
»Jag har kommit till samma resultat», svarade
Nigger. »Vi permittera alla så när som ett dussin.
De få ge handräckning. Vi kunna låta dem tura
om. Och granbarrteet gå vi på med.»
»Det tjänar till ingenting.»
»Jag är nästan hågad att gå in på det också,
men det skadar dem i alla fall inte.»
»Ett nytt självmord», lydde Stabbens nyhet
följande morgon. »Nu är det Phillips. Det har jag
väntat i flera dagar.»
»Vi måste hitta på något som hjälper», brummade
Nigger. »Vad föreslår du, Stabb?»
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
