Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtioåtta timmar, voro de för tillfället utom all fara,
ehuru långt ifrån botade.
»Jag vill säga er vad jag skall göra», sade Nigger
till Wentworth. »Jag har pengar insatta här i
landet och mina växlar gå var som helst. Jag ger
er fem hundra dollars för var potatis ända upp till
en totalsumma av femtio tusen dollars. Det blir
hundra potatisar.»
»Är det all guldsand ni har?» frågade Wentworth.
»Ja, Stabben och jag hia skrapat ihop allt vad
vi hade. Men uppriktigt sagt ä’ han och jag värda
åtskilliga millioner sammanlagt.»
»Jag har ingen potatis», sade Wentworth slutligen.
»Jag önskar att jag hade det. Den där potatisen
som jag gav er var den enda. Jag hade sparat
den hela vintern, för jag var rädd jag skulle få
skörbjugg. Jag sålde den bara för att kunna
betala ångbåtsbiljetten härifrån, då flodfarten börjar.»
Fastän det var slut på potatisdekokten, fortforo
de båda konvalescenterna att förbättras även den
tredje dagen. De som icke undergått denna
behandling blevo allt sämre. Den fjärde morgonen
begravdes tre ohyggliga lik. Stabben utstod
per-sen, sedan vände han sig till Nigger:
»Du har försökt ditt sätt. Nu skall jag försöka
mitt.»
Han gick direkt till Wentworths hus. Vad som
tilldrog sig där har Stabben aldrig talat om. Han
kom därifrån med flådda och såriga knogar, och
Wentworths ansikte bar icke allenast spår efter
väldiga boxslag, utan han gick också en längre tid med
huvudet vridet och på sned och med styv nacke.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
