Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nigger erkände för sig själv att det var bra
spelat — den hastiga glada blixten i hennes
ansikte, hennes impulsiva sätt att vända på huvudet,
den ofrivilliga begynnelsen till ett leende som hon
endast hejdade genom en storartad
självbehärskning, då hon resolut drog tillbaka ansiktet för att
säga något till restauratören.
Nigger kände en spark av Wildwaters
mockasin-klädda fot under bordet.
»Skall hon äta dem — det är frågan — skall hon
äta dem?» viskade den senare ångestfullt.
Och med sneglande blickar sågo de Lucille Arral
tveka, nästan skjuta ifrån sig tallriken och sedan
duka under för dess frestelse.
»Jag tar äggen», sade Wildwater till Nigger.
»Kontraktet är vid lag. Såg ni henne? Såg ,m
henne? Hon nästan smålog. Jag känner henne.
Allt är klart. Två ägg i morgon, och hon förlåter
mig och gör allt godt igen. Om hon inte vore
närvarande, skulle jag trycka er hand, Nigger, så
tacksam är jag. Ni är ingen stråtrövare, ni är en
människovän.»
Nigger gick förtjust upp till sin hydda på kullen,
där Stabben satt och lade patience i mörk
förtvivlan. Nigger hade för längesedan kommit under fund
med, att då hans kamrat tog fram korten för att
lägga patience, var det ett tecken till att yttersta
domen nalkades.
»Gå din väg, tala inte till mig», var den första snäsa
Nigger fick ta emot.
Men Stabben tinade snart upp till en hel ström
av ord.
273
Nigger Bellew. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
