Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
KVINNANS MYSTERIUM.
»Ja, det har jag då sett, att du inte har gjort
några våldsamma ansträngningar för att bli gift»,
anmärkte Stabben till fortsättning på ett samtal
som hade avstannat för några minuter sedan.
Nigger, som satt på sin sovpäls och undersökte
foten på en hund som han, trots morrande protester,
lagt på rygg i snön, svarade icke. Och Stabben
vände på den ångande mockasinen, som han trädt
upp på en pinne framför elden, och fixerade skarpt
sin kompanjon.
»Se på norrskenet», fortfor Stabben. »Är det inte
nästan oanständigt? Det påminner om en
serpentindansös, som viftar med sina kjolar och ständigt
skiftar färg. Till och med de bästa kvinnor äro
ytliga, då de inte äro rent av fjolliga. Och de ä’
kattor, allesammans, de minsta och de största, de
vackraste och de fulaste. De ä’ som rytande lejon
och tjutande hyenor, då de gå på jakt efter en
man som de ha kastat sina ögon på.»
Åter avstannade monologen. Nigger gav hunden
en örfil, då han försökte bita honom i handen,
och fortfor att undersöka hans sårade och blödande
tassar.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
