Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skorna och ökade farten i bara mockasinerna. Spår
efter villebråd visade sig och blevo allt talrikare —
spår av vargar och lodjur, som ej kunde leva där
utan köttföda. En gång uppgav en indian ett
belåtet utrop och pekade på en stor snöslätt strödd
med väl avgnagda skallar av renar, trampad och
uppriven som om en hel krigshär hade kämpat
där. Och Nigger visste att jägare där tillställt ett
väldigt blodbad sedan det sista snöfallet.
Under den långa skymningen gjorde de ingen
min av att slå läger. De fortsatte alltjämt i det
tilltagande mörkret under en himmel med stora,
tindrande stjärnor, halvt beslöjade av ett grönaktigt
flammande norrsken. Hans hundar uppfångade först
ljuden från lägret, i det de spetsade öronen och
skällde dämpat av iver. Sedan trängde sorlet till
människornas öron, dovt på grund av avståndet,
men utan den behagligt lugnande stämning som
brukar vara karaktäristisk för sådant avlägset sorl.
Det var snarare gällt, en ström av skärande ljud,
avbrutna av ännu mera skärande läten — ett
långdraget vargtjut av många varghundar, ett skrik av
oro och smärta, dystert i sitt hopplösa trots.
Nigger öppnade boetten på sitt ur och kände med
fingerspetsarna att klockan var elva. Männen
omkring honom fingo nytt liv. Benen som lyfts i tolv
ansträngande timmar lyftes nu raskare än förut; det
blev nästan en språngmarsch. Genom en mörk
grandunge kommo de ut i skenet från många eldar och
in i ett plötsligt växande larm. Det stora lägret
låg framför dem.
Då de veko av in på jägarlägrets regellösa vägar,
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
