Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är kallt.» Hon tog på sig vanten och gned
sina öron, vilkas rosenröda färg redan hade vitnat.
»Låt oss gå till elden och prata. Mitt namn är
Labiskwee. Vad heter ni?»
Så blev Nigger bekant med Labiskwee, Snass’
dotter, som Snass kallade Margaret.
»Snass är inte min fars namn», upplyste hon.
»Snass är bara ett indianskt namn.»
Mycket fick Nigger veta den dagen och de
följande dagarna, då jägarlägret följde efter
renhjorden. Detta var riktiga vilda indianer — de samma
som Anton hade träffat på och flytt ifrån för många
år sedan. Nu voro de nära den västra gränsen av
sitt territorium, och om sommaren drogo de norrut
till Ishavets tundrastränder och österut ända till
Luskwa. Vad Luskwa var för en flod kunde Nigger
icke räkna ut, ej heller kunde Labiskwee eller Mc
Can säga honom det. Med en avdelning av sina
bästa jägare begav Snass sig ibland österut över
Klippiga bergen, förbi sjöarna och Mackenzie och
in i thé Barrens. Det var under den sista färden
i denna riktning som det av Labiskwee bebodda
sidentältet påträffades.
»Det tillhörde Millicent-Adbury-expeditionen»,
berättade Snass för Nigger.
»Å, jag minns. De hade givit sig ut för att
jaga myskoxar. Hjälpexpeditionen fann aldrig ett
spår efter dem.»
»Jag fann dem», sade Snass. »Men båda voro
döda.»
»Det har världen ännu inte fått veta. Nyheten
blev aldrig känd.»
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
