Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv med att för tusende gången undra hur Snass’
historia lydde.
»Jag är en brutal och grym människa», fortfor
Snass. »Men lag är lag, och jag är rättvis. Ja, hos
det här naturfolket representerar jag lag och
rättvisa. Ingen kan sätta sig upp mot min vilja. Jag
är också far, och i hela mitt liv har fantasien varit
min förbannelse.»
Nigger fick ej veta vart denna monolog kunde
ha ledt, ty den avbröts av ett silverklingande skratt
från Labiskwees tält, där hon lekte med en
nyfödd varghundsvalp. Snass’ ansikte ryckte till av
smärta.
»Jag kan uthärda det», mumlade han bistert.
»Margaret måste gifta sig, och det är en lycka för
henne och mig att ni är här. Jag hade inte mycket
hopp på Fyröga. McCan var så omöjlig, att jag
gav bort honom till en squaw som hade tändt sin
eld i tjugu år. Om inte ni hade varit, hade det
blivit en indian. Libash hade kanske blivit far till
mina barnbarn.»
Nu kom Labiskwee ut från tältet och gick fram
till elden med valpen på armen, liksom dragen av
en magnet, för att betrakta mannen med ögon
strålande av kärlek som ingen konventionalism hade
lärt henne att dölja. — —
»Hör på,» sade McCan. »Vårdaggen är här, och
det bildas skare på snön. Det är den rätta tiden
att ge sig ut på färdvägar, oavsett vårstormarna i
bergstrakten. Dem känner jag till. Jag skulle
aldrig ge mig ut med någon mindre duktig man än
ni.»
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
