Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också sig själv hade hon givit en mindre portion
än Niggers. Sedan delade Nigger ut provianten
själv. De råkade ut för en lavin en morgon efter
en nattlig snöstorm och rullade hundra meter utför
berget; de voro halvt mörbultade men oskadda,
då de hamnade där nere, men McCan hade förlorat
sin packning där allt mjölet fanns. En ny pch större
snölavin begravde den så att de aldrig mera kunde
hoppas på att få återse den. Ehuru olyckan jalls
icke var McCans fel, bevärdigade hon honom
sedan aldrig med en blick, och Nigger visste £tt det
var därför att hon ej vågade se på honom.
Det var en förmiddag utan en vindfläkt, med
klarblå himmel och vitt solskimmer över snön.
Vägen gick uppför en lång och bred sluttande $kare.
De rörde sig framåt som trötta vålnader i en
utdöd värld. Luften stod alldeles stilla och iskall.
Fjärran bergstoppar på hundra mils avstånd, som
stödde Klippiga bergens rygg, voro lika tydliga som
om det endast varit fem mil till dem.
»Någonting kommer att hända», viskade
Labiskwee. »Känner du inte det? Här, där, överallt.
Allting är så besynnerligt.»
»Jag känner en rysning, men inte av köld»,
svarade Nigger. »Inte heller av hunger.»
»Det är i ditt huvud, ditt hjärta», inföll hon
ivrigt. »Så känner jag det också.»
»Det härrör inte från mina sinnen»,
diagnotise-rade Nigger. »Jag förnimmer någonting, utifrån,
liksom ett regn av isnålar; det är nerverna.»
En kvart därefter rastade de för att hämta andan.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
