Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ansiktet stickande och svidande av
osynliga luftstyng spredo de tre sig ut över snöytan
och strävade uppåt. Gevärens dova knallar läto
underligt i deras öron.
»Gudskelov», flämtade Nigger till Labiskwee, »att
fyra av dem äro musköter och bara en Winchester.
För resten hindra alla de där solarna dem från att
sikta. De ä’ yra i huvudet. De ha inte vunnit
hundra fot på oss.»
»Nu syns det hur ond far är», sade hon. »De ha
fått befallning att döda.»
»Så underligt du talar», sade Nigger. »Din röst
låter så avlägsen.»
»Betäck munnen», ropade Labiskwee plötsligt, »och
tala inte. Jag vet vad det är. Betäck munnen med
ärmen, så här, och tala inte.»
McCan var den förste som föll, och han reste
sig med svårighet. Sedan föllo de alla upprepade
gånger, innan de kommo upp till toppen. Deras
muskler lydde ej deras vilja, de visste ej varför,
de visste blott att deras kropp var som förlamad
och hindrad i alla sina rörelser. Då de sågo sig
om från toppen, sågo de att de unga männen
vacklade och föllo under sin klättring uppåt.
»De komma aldrig hit», sade Labiskwee. »Det
är den vita döden. Jag vet det, fastän jag aldrig
har sett den. Jag har hört gamla gubbar tala om
den. Snart kommer det en dimma — olik all dimma
eller tjocka eller frosttöcken som du någonsin har
sett. Det är inte många människor som ha sett
den och fått behålla livet.»
McCan flämtade och kiknade.
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
