Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Håll munnen betäckt», kommenderade Nigger.
En skärande strålglans från allt omkring dem
drog Niggers uppmärksamhet till de många
solarna. De glimmade fram som genom en slöja. Luften
var full av mikroskopiska eldgnistor. De närmaste
bergstopparna höllo på att plånas ut av den
sällsamma dimman; de unga männen, som beslutsamt
arbetade sig närmare, slukades av den. McCan hade
plötsligt dignat ner över sina skidor med mun och
ögon täckta av armarna.
»Upp med er, och framåt se’n!» befallde Nigger.
»Jag kan inte röra mig», stönade McCan.
Hans hopvikna kropp vacklade av och an. Nigger
gick långsamt fram till honom; under den dvala
som bemäktigat sig honom hade han knappast kvar
så mycket viljekraft att han kunde flytta sig ur
stället. Han kände att hans tankar voro klara. Det
var endast kroppen som var angripen.
»Låt honom vara», mumlade Labiskwee hest.
Men Nigger envisades, reste upp irländaren och
vände honom med ansiktet mot den långa
sluttning de måste gå utför. Sedan satte han honom i
rörelse med en knuff, och bromsande och styrande
med sin stav dök McCan in i diamantdammet och
försvann.
Nigger såg på Labiskwee som smålog, ehuru hon
nätt och jämnt kunde hindra sig från att digna
ner. Han gav henne en vink att fortsätta, men hon
gick fram till honom, och sida vid sida, på tio tolv
fots avstånd från varandra, ilade de ner i den kalla
eldens bitande vassa töcken.
Hur Nigger bromsade, drogs han av sin kropps-
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
