Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa snömoln som av vinden formades till slöjor
av skimrande silkesvitt ljus.
Han stirrade alltjämt dit bort, och de
flaggprydda bergstopparna försvunno ej, och ännu trodde
han att han drömde, tills Labiskwee satte sig upp
mellan fällarna.
»Jag drömmer, Labiskwee», sade han. »Se.
Drömmer du också i min dröm?»
»Det är ingen dröm», svarade hon. »De gamla
ha berättat mig om detta. Och nu skola varma
vindar blåsa upp, och vi skola leva och finna vägen
i väster.»
Nigger sköt en snösparv, och de delade den. En
gång i en dal, där dvärgsälg stod i snön och
knoppades, sköt han en hare. En annan gång fick han en
mager vit vässla. Det var allt vildt de träffade på,
fastän de en gång sågo en kil vildänder, en halv
mile hög och styrande kurs mot väster och Yukon,
draga förbi.
»Det är sommar i de lägre dalarna», sade
Labiskwee. »Snart blir det sommar här också.»
Labiskwees ansikte hade blivit smalt, men de stora
klara, ögonen voro större och klarare, och då hon
såg på honom, blev hon som förklarad av en vild,
överjordisk skönhet.
Dagarna blevo längre, och snön började sjunka
ihop. Varje dag tinade skaren upp, varje natt frös
den igen, och de voro i farten morgnar och kvällar,
men under middagstimmarna måste de rasta, då
den tinande skaren ej kunde bära deras tyngd. Då
Nigger blev snöblind, bogserade hon honom vid
en rem som hon knutit om sitt liv. Och då hon
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
