Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små fingrar omkring hans läppar och ett litet
köttstycke stacks in mellan dem. Och mera för att han
inte ville äta än för att han blev ond grät
Labiskwee sig till sömns i hans armar. Men han låg
vaken och undrade över kvinnans kärlek och
kvinnlighetens mysterium. — —
Så tog provianten slut. De höga fjälltopparna
drogo sig tillsammans, åsarna blevo lägre, och vägen
öppnade sig västerut på ett lovande sätt. Men deras
krafter voro uttömda, och då de voro utan föda
kom snart den dag då de lade sig till ro om kvällen
och ej kunde stiga upp om morgonen. Nigger
reste sig med svårighet, dignade ner igen och kröp
på händer och fötter för att göra upp eld. Men
Labiskwees ansträngningar voro fåfänga, hon sjönk
varje gång tillbaka av mattighet. Och Nigger sjönk
ner bredvid henne och smålog bittert åt sin
tvångs-idé att vilja göra upp eld. Det fanns ingenting att
koka, och dagen var varm. En svag bris susade i
granarna och från alla håll hördes under den
smältande snön den porlande musiken av osynliga
lärkor.
Labiskwee låg i dvala och andades så omärkligt
att Nigger ibland trodde hon var död. På
eftermiddagen väcktes han av en ekorres klapprande. Han
drog till sig den tunga bössan och pulsade över
skaren som hade blivit modd. Han kröp på händer
och knän eller reste sig och föll framstupa åt det
håll där ekorren klapprade ut sin vrede och flydde
för honom med en långsamhet som kom honom
att utstå Tantali kval. Han hade ej styrka att skjuta
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
