Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes hand trevade och famlade inne i hennes
kapuschong, och hon tog fram en liten påse och
lade den i hans hand. »Och nu dina läppar, min
älskade. Dina läppar mot mina läppar, och din
hand på mitt hjärta.»
Och i denna långa kyss kom mörkret över honom
igen, och då han återfick medvetandet, visste han
att han var ensam och att han skulle dö. Han
kände en trött glädje över att han skulle dö.
Hans hand låg på påsen. Med ett invärtes
småleende åt den nyfikenhet som kom honom att dra i
snöret öppnade han den. En liten flod av födoämnen
rann ut. Där fanns ingenting som han inte kände
igen, alltsammans var stulet av Labiskwee från
Labiskwee — brödbitar sparade för länge sedan, innan
McCan förlorade mjölet, skivor och småbitar av
renkött, somliga med märken efter tänder,
talg-klumpar, harens orörda bakben, den vita vesslans
bakben och litet av hennes framben, snösparvens
bröst, som hon motvilligt smakat på, och hans lår —
bedrövliga kvarlevor, tragiska försakelser, tortyr mot
hennes eget liv, bitar som hennes oändliga kärlek
hade stulit från hennes förfärliga hunger.
Med ett vansinnigt skratt slängde Nigger ut det
på den hårdnade skaren, och så slukade mörkret
honom åter.
Han drömde. Yukon var nästan uttorkad. Han
gick på dess bädd, mellan dyiga vattenpölar och
isfrätta stenar, och plockade stora guldklimpar.
Deras tyngd växte och tryckte ner honom, men så
upptäckte han att de dugde att äta. Och han åt
dem glupskt. Vad hade egentligen guldet för värde,
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
