Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ver d. 17 Okt. 1838 i ett bref, som alltigenom är af den
största betydelse för rätta förståndet af Malmströms
personlighet:
— — »Har du erfarit hvad det vill säga att ensam
sitta, när tusendes röster sorla omkring en? Det är liksom
man icke förstod deras språk. Träffas man då af en
välkänd röst, en hemlandston, ett barndomsljud, så spritter
man ur sina drömmar, vill gripa den kommandos hand, vill
— öra vid mun — uppsnappa de kära ljuden och tror sig
lycklig såsom förr en gång. Har du erfarit detta, då vet
du hvad jag kände, när jag läste och omläste ditt bref. Ja,
du Freund meiner Seele, sedan du reste bort, har jag varit
mera ensam än förr — jag säger mera ensam, ty ensam
har jag alltid varit, liksom hvarje menniska det är, som har
några vigtiga saker att säga sig sjelf. Men nu är jag
ensam i en superlativ, en hemsk grad ... Fortfara mina
förhållanden, såsom hittills, så fruktar jag att jag blir liknöjd
för hela den yttre verlden, drager mig tillsammans i mitt
inre, såsom snäckan i sitt skal, och egnar mig uteslutande
åt menniskans andliga intressen. Jag skulle dock icke önska
detta, ty det är långt ifrån att jag är ledsen vid verlden
eller med misantropiskt högmod anser den så lumpen, som
somliga visa skälla henne. Tvärtom; jag älskar allt godt
och skönt, äfven i dess lägre och materiella gestalter, och
framför allt älskar jag hvad jag nu i synnerhet måste
umbära, den peripatetiska kontemplationen i en skön natur.
Hvad jag saknar och hvad jag behöfver, är harmonien:
harmonisk utbildning af mina verldsborgerliga förmögenheter,
så väl dem som tillhöra denna, som dem hvilka arbeta för
en högre verld, ett harmoniskt tillfredsställande af mina både
teoretiska och praktiska behof. Jag känner i detta ögonblick
hvad filosofen menade, när han lät sofisten yttra:
πας ὁ βιος του ἀνθρωπου ἐυρυθμιας τε και ἐυαρμοστιας
δειται.» —
Den harmoni, efter hvilken den 22-årige studenten
suckade, fann icke heller den mognade mannen. Hans
skaplynne såsom konstnär var befryndadt med antiken, och få
hafva skapat mera harmoniskt fulländade verk. Men i
skaldens bröst, hvars innersta kamrar han icke visade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
