Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Angelika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O! hvad drömde jag ej, hvad hoppades, egde jag icke,
medan jag trodde ännu lifvets bedrägliga sken?
Friden krönte min natt, min dag var fyld af triumfer,
morgonen lyste af hopp, qvällen af minnenas fröjd.
O, min Angelika, hör du ännu den jordiska sångens
sväfvande, darrande ljud fjerran ur mödornas däld?
Hör du, när natten är ljum, och på genomskinliga skyar
vindarne vaggas i sömn, suckar ur sorgernas dal?
Hör du kanhända en suck ur mitt bröst, en ton ur min lyra?
Ler i din himmelska ro? Känner kanske dem igen?
O, min Angelika! då, då bruste mitt hjerta af glädje,
och med en segrande sång flöge min ande till dig!...
Men jag lefver ännu, jag sörjer och irrar och faller!
Icke Angelika hör sångarens klagande röst.
Ack! hon sitter i ljus och dricker de saligas nektar,
änglarnes tjusande sång fröjdar dess jublande själ.
Himlarnes svalkande luft kringströmmar dess glödande ande,
Edens oändliga doft gjuter sig mildt i dess famn ...
Icke de saligas lugn af jordiska vexlingar störes:
sorlet af menniskors lif studsar mot himmelens port.
Men kanhända likväl ett blygt, ett irrande minne
med min Angelika smög troget till själarnes land.
Mins du din barndom ännu, o! mins du i lindarnes skugga
lekarnes lätta behag, fröjdernas hviskande språk?
O! det var jag, som lekte med dig, jag, arme, som svor dig,
förr’n jag förstod hvad det var, kärlek i lif och i död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
