Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Oehlenschläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-lf)
hur forntid sina armar mot framtid sträcker ut.
tills bröst vid bröst de hvila, försonade till slut.
af sangens makt och minnenas besvurna.
Ditt verk det var. o skaldokung! Med snillets
tillförsigt
vidtfrejdad har du gjort Nornena tunga.
Si! Hela verlden lyssnar med häpnad pa din dikt;
men hvem förstår oeksa som du att sjunga?
Skön- Walborf/ evigt lefver, kung Jhlffc aldrig dör:
at evigheten viges allt hvad siaren berör
med diktens eld, med flamman af sin anda.
Sä sutto vi derhemma och hörde länge pa,
hur hjelteharpan ljöd fran Seelands lundar.
Men blodet börjar sjuda och hjertat börjar sia
tör tid, som flytt, och tör den tid, som stundar:
dit bort till diktens öar, der OcJtlaischlfifjcr bor,
dit skynda vi — enhvar af oss, som pä en framtid
tror–––-
dit bort, dit bort vi ile öfver vagen.
Och färden blef ett underbart, ett ljufligt äfventyr,
som nordens trogna folk ej brad t skall glömma.
Derom skall hemma talas, när arla dagen gryr,
derom skall serla mänget hjerta drömma.
Ja, länge skall man tänka der pä den midsommarqväll,
då Sveas söner helsade den danske skaldens tjäll
med hvad de bäst af sång och kärlek egde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
