Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brudsmycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det din dotter, qvinna, säg? Är det initt hjertas mö?
Hon lefver da ej mer, fastän hon ej sag ut att dö.
Ty nu jag ser. hur det star till, hvad kloekan slagen är:
förgäfves detta snöda prål ej enkans dotter bär.
Förgäfves ej omsider nu sitt öga ned hon siar,
och ömsom röd och ömsom hvit med harm och
blygsel star.
Förr kom hon städse till mitt bröst sa glad och god och
varm,
när bomullsduken höljde än en kysk och sedig barm.
Nu star hon blygselhöljd och stum och söker ej min
famn;
min tid är slut, nog ser jag det, jag gått i vilse hamn.
Sa far jag kasta seglet om och lägga ut i sjön.
Men ack! så var mitt lif en dröm, min möda utan lön.
Du arma qvinna, nedrigt var atf sådant svek begå,
och aldrig trodde jag, att du mig skulle löna så.
Väl har jag fruktat vågors svall och fruktat stormars gny,
jag fruktat elden under jord och elden ofvan sky:
jag menskors ondska fruktat har och verldens undergång,
föi skalkars list jag fruktat har och för tyranners tvång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
