Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brudsmycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tog han kedjan i sin hand — en tår ur ögat bröt —
oeh slängde smycket med förakt uti den fallnas sköt.
Du falska tärna, tag mitt guld, så väl som mången
ånns;
det var ändå det bästa guld, det renaste som fanns.
Det kan dig pryda på en dans, om du dertill har mod;
det kan din moder passa väl, som sålt sitt eget blod.
Och nu farväl, I snöda två! Må Gud förlåta er,
och må ban evigt straffa mig, om jag er återser.»
Kan tog sin hatt och så sin staf och så han tyst
försvann :
men ej han såg den mörka eld i flickans öga brann.
Hon satt som höstens måne blek, hon satt som natten tyst,
och vägde kedjan i sin hand, se’n hon den sakta kysst,
Så drog hon af sin rika drägt och sina ringars skatt,
och snart i flärdlös klädnad höljd hon hos sin moder satt.
Men sist hon sade: »moder min, i arbete och nöd
från denna dag jag tjena skall en ärlig qvinnas bröd.
I ångrens bittra tåresvall jag bada skall min själ.
Må Gud förlåta, hvad du gjort — jag kan det knappt,
farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
