Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogarnes vårvind susade der i ynglingens lyra,
sjöarnes drömmande vag lärde den unge sin dikt.
När han blef man, var han än som ett barn — ett barn var
hans moder! —
stolt i sin oskuld oeb stark, smekande ljuf i sin kraft.
From i sitt allvar han var oeh kärleksfull i sin vrede;
lidelsens eld i hans bröst släcktes af ömhetens tär.
Lyckan föste sin moderskyss pa hans glänsande panna.,
yngling i ålder oeb eld, skötte han manliga värf.
Så fran sin middagshöjd pa lifvets leende kullar
såg han en gryende sol stiga ur hafvet i blod,
vågorna brusa och stormarne gny och stridernas tordön
rulla med härjning och död öfver hans fädernestrand.
Friheten föll på sin sköld och trohetens blodiga tårar
vattnade hjeltarnes graf–––––■ bandet, det heliga, brast.
Svea sin syster begrät — en lefvande del af sitt hjerta,
slitet ur älskande bröst––––––-såret vill blöda ännu!
Då blef det sångaren trängt: hans hjerta, det trogna,
beklämdes;
lyran och stafven han tog, sade farväl åt sitt land.
Så (ifver hafvet han gick att trösta den sörjande Svea:
der lian i däldernas lugn byggde sig åter ett bo.
Ofta en barndomsdröm om herdetjället i Kumla,
sängens och skönhetens hem, mins jag med tjusning
ännu.
Vidtkringskådelig stod på guldax böljan de slätten
kyrkan, den åldriga, än, Luthersk och hög som en psalm.
Men derunder det låg en idyll i skuggiga dalar:
skönhet o ch oskuld och sång lekte hos blommorna der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
