Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge han natt der i ro — patriarken med söner och
döttrar,
fylde med gyllene skrift flyende dagarnes blad.
Men omsider det föll, det vördiga templet, det gamla,
ater der restes ett nytt, — längre ban trifdes ej då.
Fjerran lian drog och bodde till slut iden yttersta norden,
der ban i öknar af snö ofta fick söka sin hjord,
der bland urskog och fjell de mäktiga strömmarne brusa,
der uti dalarnes djup forntida seder bo qvar.
Der han fäste sitt tjäll på stranden af Angermanelfven;
harpan och Ivran ännu klingade ljuft vid hans knä.
Der i hans ålders höst — likt eolsharpan i qvällen —
klagade strängarnos ljud, sväfvande, brutna till slut.
Lifvets lampa flämtade matt, mon af älskande händer
tåligt och trofast göjts kärlekens olja deri.
Hela hans lif var en bön: mot himlen ban vände sitt öga
sent på en sabbatsqväll, sade sitt Amen och dog.
Frid mod den åldriges stoft! Om änglar ej gråta vid
griften,
är det af glädje att nu han är en ängel som de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
