Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ungdom sörjer vid lians urna än:
när skall den. när! — hans like se igenV
Hj tanken mera djupt hos menskor bodde,
doek. som ett barn, han älskade och trodde:
och när bans snille sina banor bröt,
dess blixt som oftast genom tarar sköt;
när känslans makt hans bröst begynte bäfva,
den ville orden på hans tunga ([väfva.
När sa ban stod uti sin ungdomskrets
med häfdernas orakelsprak tillreds,
hur känslans, länkens vagor gingo höga,
hur fuktades lians kind, hur brann hans öga!
Och tankar, känslor sprungo med lians röst
elektriskt drabbande fran bröst till bröst;
och fadrens skuggor manas fram att vandra
förbi hans blickar, vinkande hvarandra:
ur forntids bröst han lockar framtids namn,
och skilda sekler mötas i hans famn.
Nu Sveas häfder icke längre tiga:
med lusen tungor de ur grafven stiga.
I forna slägter se vi nu vår bild,
sä närbefryndad och ändock sä skild!
Den gamle kämpen pä sin borg i skogen —
han var med denne som med oss förtrogen;
ty trygg han vandrade i seklers natt,
och Sagas ande pä hans skuldra satt,
som Odens korp, och qvad uti hans öra
ur ödets bok, hvad Walhalls gudar höra.
Ej någon börda var lians skuldra tung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
