Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid konung Carl Johans tjugufemåriga jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej vinden lik, som hvirflar ökensanden
en stund oeh sen försvinner utan spär,
men floden lik, som vattnar mänga länder
med samma klara väg vid evigt rika stränder.
Han framgår trygg. Hans bana intet liämnar:
ej dammar byggas mot hans bölja vred:
ty när han brusar, när lian öfversvämmar,
han störtar troner uti djupet ned.
Han hela slägter i förderfvet ryeker,
ty när förtryckt han är, han fruktansvärdt förtrycker.
Men när han se n sin vrede fälla låter
oeh kallar kämparne ur stundens strid,
han vill försonas och han söker ater
sin bädd emellan sina stränders frid.
I härligt lugn hans bölja ater rullar
och ser, hur skördar gro på nyss fördränkta kullar.
Ha vi ej hört, hur dessa vägor svalla?
Ej vi förnummit dessa striders gny?
Ej hört ett härskri öfver verlden skalla?
Ej hela slägter sett med bäfvan fly
att frälsning söka från den bittra nöden,
och, utan hopp till slut, sin frälsning få — i döden?
Det var en tid, då verldens grundmur skälfde,
då vredens lava flöt från strand till strand,
Malmströms Dikter. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
