Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han henne smekte med sin böljas sang,
tills i hans öppna famn hon föll betagen.
Hon ligger lycklig än oeh drömmer der,
när dagen gryr, när nattens stjerna blänker;
hon märker ieke, att hon ensam är:
pa verlden ej — hon pä sin kärlek tänker.
Men guden ännu sina armar siar
omkring den trogna, drömbetagna fangen:
den kära kedjan löses hvarje var;
när vintern kommer, är den sammangangen.
Men var oeh vinter — lika huld ända
hon troget dröjer — hatar ej sin boja;
hon ler som förr, när himmelen är bla,
oeh räds ej mer, när vreda vindar stoja!»
Så qvad jag . . . gudar! Mann’ jag drömde nyss?
Hvem har min taflas dager sa behandlat?
Ah! Morgonsolen med en féisk kyss
har väckt till lif, belyst, liar allt förvandlat.
Den sköna nymfen ser jag icke mer :
hvart flydde hon? — Jag står och eftersinnar,
då jag en ö ur vågen stiga ser
med gröna fält, en stad med torn och tinnar.
Ja, sköna Gotland! det var dig jag såg,
det var till hälften endast som jag drömde.
Det var din bild, som för mitt öga låg;
att du ej var som en af oss, jag glömde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
