Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till W. E. Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skönas fall, det ädlas landsförvisning,
det godas undergång oeh lifvets lögn.
Som ur en dröm han spratt. All verldens vishet
är ej begrafven do ek i Hellas’ grus;
de döde må begrafva sina dikta!
Han gick från dem till andarne som lefva.
Der mötte snart hans blickar en Titan,
af dem, som en gäng blott naturen föder
på tusen år till mensklighetens vällust,
till seklers under och till folkens ära.
Inför hans anblick stannar han med häpnad.
Ju mer han skadar, desto mer han växer,
men blicken vidgas ock i samma mån.
Att gripa denna jätte, villigt fången,
att sitta vid hans föl ter år från år,
af honom lara lösa lifvets gåtor,
af honom höra fa naturens språk,
när ur sitt hemligaste djup lion talar
om livad som innerst är i livarje hjerta,
som ingen sagt förut, men tusen anat,
och alla fatta som ett plötsligt ljus,
så nytt, så sällsamt, dock så välbekant
liksom ett hastigt vaknadt barndomsminne,
så snart blott siarn löst förtrollningen
ocli gifvit röst åt stumma sofverskan–––––
att fatta denna ande i hans makt,
hans gudastorhet och hans menskosanning,
och föra honom in på fränilingssätet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
