Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till W. E. Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pa gröna stranden af etl stormlöst liafl . . .
Doek nog–––––hvem känner ej det paradis,
som lian, lian ensam, i hvar tafla danat?
All vishet der är skön, all skönhet vis,
(ter finner hjertat, hvad det ljufvast anat.
Oss dessa taflor skänktes af hans hand,
kopior visst, — hur trogna doek oeh —egna!
Der hvarje drag förvandlas till ett svenskt,
men intet fins, som ieke ock iir mästarns.
Han stod framför sitt verk ett ögonblick —
blott aft —- och njöt af glädjen att ha slutat.
Men ej för honom fans ett slut pä. mödan:
han vände ryggen af sin snillebragd,
för honom föga värd, när den var ändad,
och spände blicken strax mot andra rymder.
Till nordens kummel ifrån Hellas’ tempel
sin hemfärd gjorde ban vid Shakspeare^ hand.
Hans pilgrimsresa lyktats. Hem igen
han gick att sitta hos de gråa fiidren,
och liisa Valas visdom, Höga O vildet,
och Asars bragder, Sagans äfventyr
vid röda skenet af’ polar-vulkanen.
Men äfven här bland nordens is och storm
lians eld ur djupet, som vulkanens, glödde,
förhärligande, som en aftonrodnad,
den sista vakan af hans rika lif.
1 mödans strider han förblef sig lik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
