- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
5

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detsamma som den förlorat sitt väsentliga innehåll, den
gamla gudakretsen, och sitt väsentliga vilkor, tron på
densamma.

Vår gamla hedniska Eddasång, hvars begynnelser
förlora sig i fornverldens natt, utbildade sig efterhand
till en heroisk konstpoesi med strängt bestämda former
och med namngifna författare. De isländska skalderna
utgjorde under blomstringstiden af denna episka
diktkonst så att säga ett särskildt skrå, liksom
Syd-Frankrikes troubadourer, och hafva med dessa äfven den
likheten att, liksom troubadourerna voro riddare, så voro
skalderna kämpar, hvilka anslöto sig till konungars och
höfdingars krigiska följen för att besjunga bedrifter, i
hvilka de sjelfva deltogo. Deras konstutöfning upphörde
icke med kristendomen, ehuru den efter hand stelnade
till ett andelöst manér af blott teknisk färdighet,
hvarigenom den blef ytterligare likgiltig för den stora
massan. Länge fortfor likväl en isländsk skald att höra till
prydnaderna för de nordiska konungarnes hof. Man
finner sådana hofskalder ännu hos de första konungarne af
Folkungaslägten.

Rikligen ersattes denna föråldrade fornpoesi af
medeltidens folkvisa — den friskaste, saftigaste naturpoesi
i motsats till isländarnes fordom kraftiga, nu förtorkade
konstpoesi. Mellan dessa så olika diktningsarter finnas
likväl spår till en öfvergång. Liksom fornsången, genom
sin Runhenda och Rimur, efter hand närmade sig
folkvisans uttryckssätt [1], så återfinner man qvarlefvor af
hedniska föreställningssätt, ehuru förändrade och stundom
förlöjligade, i medeltidens folkvisor, i synnerhet de
äldre [2]. Men dessa enstaka återstoder af den gamla
Eddamythen äro helt och hållet främmande för


[1] Jfr Atterbom. Siare o. Skalder II, sid. 22.
[2] Jfr Geijer. Saml. Skrifter, Förra Afd. III, 346 ff., VIII, sid.
71-74.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free