- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
7

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarje gång uttrycker, är slägtets, icke individens. Också
saknar den hvarje individuell pregel. De intressen, kring
hvilka den rörer sig, äro typiska, allmänt giltiga för alla
medlemmar af samma folk inom samma tidehvarf, icke
derföre att de icke tillika äro giltiga för den eller den
individen, utan derföre att de äro framställda såsom allas
gemensamma intressen. Med all sin subjektiva riktning
är folkvisan i detta afseende ännu objektiv. Det är icke
den enskilde skalden, som fördjupar sig i sitt eget inre
för att analysera och framställa detsamma; det är folkanden,
som griper enskilda föremål eller tilldragelser,
för att i dem inlägga och genom dem gifva luft åt en
känslostämning, hvilken återklingar hos alla, som hafva
del af denna ande.

Derföre är folkvisan — den egentliga naturpoesien
— anonym [1], liksom den äfven förändrar gestalt i olika
munnar under samma tid och på ett ännu märkbarare
sätt under seklernas lopp. Den är en icke afslutad poesi,
utan en poesi som lefver, och är, såsom allt lefvande,
underkastad oupphörliga vexlingar. Den är all
konstpoesis lefvande underlag, och är just derigenom
berättigad till ett vigtigt rum i poesiens häfder.

Vi ega våra gamla folkvisor samlade efter en yngre
uppteckning än de flesta öfriga af Europas bildade folk.
De äro nemligen till största delen ur folkets egen mun
upptecknade och utgifna först under detta sekel af
Afzelius, Arwidsson och andra, då danskarne t. ex. ega sin
första samling redan från sextonde seklet [2]. Våra
samlade folkvisor läsas nu i den form, hvari de för 40 år sedan
sjöngos och kanske ännu sjungas i våra aflägsnare




[1] Detta är i allmänhet händelsen. Någon gång har likväl traditionen
förvarat den ursprunglige författarens namn, såsom fallet är med biskop
Nikolaus Hermanni, författaren till visan om «Nunnan Elisif». Hufvudsaken
är att författarens personlighet, känd eller okänd, är i folkvisan
fullkomligen likgiltig, då han i densamma deraf ingenting inlagt.

[2] Utg. af Vedel 1591. Jfr Geijer. Förra Afd. III, 345.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free