Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillegnade sig konstens nya skapelser, och så till vida
meddelade en viss helgd äfven åt den sinliga verkligheten.
Det är från den tiden, som man kan datera det
sinligt tilldragande och till känslan talande, som i många
fall utmärker den katolska kyrkan och i ej ringa mån
bidragit icke allenast att vid henne qvarhålla hennes
gamla bekännare, utan äfven att tidtals tillvinna henne
nya. Emedlertid hindrar detta icke att denna nya
riktning till en början uppträdde temligen fiendtligt icke
allenast emot kyrkan och dess tjenare, utan äfven emot
sjelfva religionen i dess hierarkiskt-katolska form. Ty
den nya konsten innebar i de skönaste af sina alster
en sinlighetens protest mot det missförstådda klosterliga
nitet att döda i stället för att tygla de sinliga drifterna,
— en protest, som utgick från Italiens konstnärer, då
det deremot var förnuftets protest mot all yttre mensklig
auctoritet i de frågor, som endast kunna afgöras efter
en gudomlig, den som innehålles i de heliga skrifterna,
— hvilken sedermera utgick ifrån Tysklands lärde, och
som blef så mycket mera vådlig för den gamla kyrkan
som den innehöll ett element, hvilket icke kunde med
densamma införlifvas på samma sätt som det sinliga i
konsten, nemligen tankens och forskningens frihet. Men
just derigenom att denna protest gjordes i andans och
sanningens namn, ej blott emot köttet utan äfven mot
lögnen och våldet, blef den äfven — låt vara att den ej kan
frikännas från all ensidighet — likväl alltid ädel i sin
riktning, utan att någonsin, äfven i sina våldsammaste
yttringar, förlora vördnaden för det heliga och det sedliga.
Den var stundom oförsonlig och förstörande, men aldrig
frivol. Detta var deremot ej sällan den italienska
konsten i sin protest till fördel för den ursprungligen
undertryckta sinligheten, innan denna inom den katolska
kyrkan fick sina rättigheter erkända. Utan att tala om den
sinliga fulländning, under hvilken den nya konsten
framställde sina madonnor och helgon till föremål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
