Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbedjan, hvarvid den rättroende kanske lika ofta försjönk
i beundran af den menskliga skönheten som i andakt
inför det öfvermenskliga väsen, som den skulle uttrycka
— kastom endast en blick på den tidens novell-litteratur!
Dessa noveller, uttryckligen Boccaccios, redan i 14:de
seklet — oaktadt sitt utbildade och eleganta språk, sina
lifliga tidsmålningar, sitt bittra och välbefogade skämt
öfver det andliga ståndets laster, — äro likväl af den
beskaffenhet, att de knappast kunna utan obehag läsas
af någon, som ej saknar all sedlig finkänsla, all aktning
för det heliga. Man skulle kunna säga att frivoliteten,
det hemliga föraktet för det heliga, var årsbarn med den
nyare konsten, och att den, ehuru den snart hägnades
af kyrkan, såsom dess lydiga tjenarinna, likväl mer än
en gång varit förrädisk mot sin beskyddarinna. Konsten
var den katolska kultens första fiende, hvilken den
icke kunde afväpna, utan måste taga i sin sold för att
göra dess vapen så oskadliga som möjligt. Och om konsten
har denna sin införlifning med kyrkan att tacka för
sin förädling, sin riktning till det idealiska efter den
öfvervägande realism, som utmärker dess tidigare
bemödande, så har åter den katolska kyrkan denna sin
tjenarinna i ej ringa mån att tacka för det bestånd den
ännu eger. Under sådana förhållanden kan denna kyrka
ej annat än vara sönderfallen i sitt inre, då den inom
sig upptagit såsom räddningsplanka ett element, som i
sjelfva verket är fiendtligt mot dess ursprungliga princip.
I sjelfva verket blef den katolska religionen genom
konstens medverkan endast en ny art af afgudadyrkan
med sin kristna olymp af gudar, helgon och martyrer,
hvilkas gestalter af konsten framställdes för den sinliga
åskådningen såsom föremål för andaktsfull tillbedjan.
Mot denna nya hedendom uppträdde de första reformatorerna,
med största allvar. Deras lösen var att religionsläran
och den yttre kulten skulle återföras till den
renhet och enkelhet, som de egde på apostlarnes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
