- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
20

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mysterier in i spekulationens, theosophiens, astrologiens,
än tvärtom; än undervisade han i en afhandling «om
Trulldom och Förgöring» huru «de lagfarne skulle deri
ransaka och döma», än i en afhandling om Poesis nova
Suecana
, huru Sånggudinnorna skola lära sig dikta och
spela på Svenska» [1].

Denna stora lärdom är vigtig att bemärka. Stjernhjelm
hade redan lagt grunden till densamma och befann
sig, för att begagna ett modernt uttryck, på spetsen
af sin tids vetenskapliga bildning, då han vid 40
års ålder först började författa poesi. Detta är, säger
jag, vigtigt att bemärka, då man ihågkommer att han
var stiftaren af vår konst-poesi, och att all sådan måste
till någon del vara frukten af ett studium. Det är antagligt
nog, att Stjernhjelm kastade sig på poesien, liksom
på sina öfriga studier, mera i följd af sitt alltomfattande
snilles vettgiriga oro, än af klart medvetande om sin
poetiska kallelse. I sin stora klassiska beläsenhet fann han
mönster, värdiga att följa och uppnå; i sitt modersmål
fann han ett rått men rikt material, på hvars kufvande
hans mäktiga ande kunde öfva sina krafter; i sin vidsträckta
filologiska lärdom fann han ämnen att rikta sitt språk, der
han tyckte det nog fattigt, och slutligen i sitt snille fann
han medlet att vinna det mål han sökte. Och är märkvärdigt
med hvilken lydaktighet det styfva och tunga
språket böjer sig under hans mästarhand, som behandlar
det med en lätthet, hvilken ej sällan liknar leksakens.

Den naturliga följden af skaldens stora klassiska
bildning måste blifva den, att han åt sig utsåg klassiska
mönster att efterbilda, mera likväl till anda och form än
till ämnen och innehåll. Det var genom denna klassiska
anda, i förening med den ombildning, som språket
erhöll under hans behandling, som han förvärfvat sig
förtjensten att hafva grundlagt Sveriges nyare vitterhet.


[1] Siare o. Skalder, II, 54, 55.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free