- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
28

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett mera utbildadt material. Hans sätt att behandla
svenska språket förråder nästan öfverallt tysk inflytelse.
Stundom påtvingar han rent tyska ord svensk böjning
och gifver svenska ord den betydelse, som det beslägtade
tyska ordet eger, så t. ex. brukar han ordet erhålla
i betydelsen af upprätthålla, o. s. v.

Såsom prof af Columbi skaldskap anföra vi ur
«Den Bibliske Verlden» (utg. 1674) början af
paradisets skildring:

När första veckan var från verldens upphof leden,
Blef första menskan satt i lustegården Eden:
Att hon der skulle bli, att hon der skulle bo,
I allrastörsta frid och allrastörsta ro.

Det var ett nätt begrepp af all naturens fägring;
Fullkomligheten sjelf der hade fått sin lägring
Och utslöt vank och fel, att allt endrägtelig
I glädje, frid och fröjd hos menskan hvilde sig.

Uti det morgonland’ fyr’ hufvudströmmar flöto,
Som all den sköna trakt med frösam fukt begöto:
En ljum och ljuflig vind med säflig svalkand’ flägt
Erhöll den blida jord vid stadig sommardrägt.

Den skönhet ej allen den nedre jorden prydde,
Men ock i luftens rymd en liflig sötma spridde:
Fast ljuflig andas nu de friska rosors mun,
Dock så anmodigt ej, som hela Edens lund.

Hvart Adam, ombehvärfd med sådan prakt, sig vände,
Det syntes liksom allt, ock liflöst, honom kände:
Ehvart han om sig såg, berg, dalar, slätt och skog
I bivist af sin Kung af gladligt lynne log.

I gräs- och löfvemark de raska djuren sprungo:
I hög- och lägre chor de gälla fåglar sungo:
Den käcka nektergal, han ömsom höra lät
Sitt slag [1] sifflöjt och drill på tusen-konstigt sätt.





[1] Sifflöjt är en hel grann stämma på orgel och positif.        Columbi anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free