Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min styrsel himlen på sig tar
Och förer till din blida strand,
Du hedervärde äkta stand.
Då jag orörligt hus mig bygger
På dygd och trohets fasta grund,
För all håg-retnings anfall trygger,
Ej aktar all-mans marga fund,
Ej afunds ondskefulla tand:
Ty prisar jag mitt äkta stand.
Är jag ej rik af gyllne stycker,
Som flo’n Pactolus guldsand bär,
Mig himlen med sin nåd besmycker
Och mig min del med ro beskär.
Godt nöje är min gyllne sand:
Ty prisar jag mitt äkta stand.
Naturen all vill det bejaka,
Att ensamt lefva ledsamt är:
Den minsta fågel har sin maka,
Den han för andra håller kär:
Allt hvad som hafver lif och and’,
Med mig det prisar äkta stand.
Om sorgemoln mig stundom drifver
(Som luften alltid klar ej står),
En gång det solen sönderrifver;
När Gud så vill, det öfvergår.
Imedlertid hans nådesbrand
Mig lisar i mitt äkta stand.
Solblomman, rörd af kärleks minne,
Sig skickar efter solen sin;
Alltså ock jag med ärsamt sinne
skall gå tillhanda vännen min.
Godt hjertelag är ju det band,
Som gör det rätta äkta stand.
Hvad lust att se, när kärlek drifver
Den råda bör sig ge till träl!
När i två makars kroppar blifver
En innerlig förenad själ!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
