- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
38

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


                Elisandra.

Ifrån den dag jag Elisandra
        Den första gång med mina ögon såg,
        Har jag utslutit slätt utur min håg
All kärlekslust till alla andra:
        Och sedan jag den hjertans hugnad vant,
        Att bli om hennes dygder mer bekant,
Har jag min egen icke varit,
Men en stor träldom fått erfarit.
                Dock är jag nöjd:
                Min lust och fröjd
        Står allt i hennes händer,
        Ehvart min lycka vänder.

O, J koralle-läppar röda,
        O, aldraljufligaste rosend-mund,
O, mer än aldraskönsta ögon rund’,
Ack, velen J den träl dock döda,
        Hvars lif och välfärd står i edert våld?
        Ack, ha Er strålar intet återhåll?
Kunnen J se mitt hjerta blöda?
Skall jag min själ med ängslan föda?
                Skall min åtrå
                Ej nöje få?
        Allbaster-händer snöda,
        Ack, lindra dock min möda!

Ack, Elisandra, Damors prydnad,
        Afundas ej, att jag dig älska tör:
        Din dygd och fromhet det allena gör.
Har du min själ bragt till din lydnad,
        Så låt min träldom dig till hjertat gå;
        Låt mig ej fåfängt längre plågas så,
Jag har ju dig i händer gifvit
Mitt hela hjerta, själ och lifvet:
                Då är allt ditt
                Och icke mitt.
        Hvem vill sitt hjerta mörda?
        Så lindra dock min börda.

Jag älskar dig af ärbart sinne
        Och önskar, att du en gång vore min,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free