Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lycillis.
Min frihet försvunnit; i ängslan jag går,
Mig sjelfver ej rår:
Din skönhet mig fångslat och lifvet gör sår.
Nu nödgas min tunga
Sig lära att sjunga
Om suckan och pust
För glädje och lust.
J lunder, der jag mina suckar och rop
Har samlat ihop,
Nu visen Lycillis, hvad jag er har trott.
Dock fåfängt man klagar,
När himlen ej svarar,
När den är ej när,
Som hör vårt begär.
När minnet det för i mitt ängsliga sinn’
Din purpurmängd kind,
Jag sänks ner i dvala och är ej mer inn,
Mitt allt hvad jag eger,
Mig sjelf dig förärer
Hvar timma och dag
Till ödmjuk behag.
Den tusendfallt fägring, som jorden hon drar
Och någonsin bar,
Jag i dig, Lycillis, fullkomlig sett har.
Allt verldsligit nöje,
Lust, kärlek och löje
Har Venus der gömt
Och ofta berömt.
Jag räknat de strålar, som himmelen skär
Meddelat sin här;
Fast ljufvare kärlek din ögon mig bär:
Hur kan jag utgrunda,
När himmelen undrar,
, Hvad du utan mått
Af honom har fått.
J tankar, som nu åter ställt edert lopp
Och lemnat er kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
