Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt sinnlöst och sänkter i täflande hopp,
All möda förakten
Och ödmjukt uppvakten
Den dygdiga själ,
Mig plågar och qväl.
En Visa, författad öfver Konungens i Danmark
fredsbrott, som skedde år 1675.
Ej många tusend väpnad’ armar,
Fast Mavors sjelf dem rustat ut,
Ej allt det verk, som Thordön härmar,
Ej sköld och pansar, svärd och spjut
Förmå en orätt sak förfäkta:
En sak som orättfärdig är,
Hon ändtlig’ dock måst undersväkta,
Hvad konst och värn hon för sig bär.
Fast lyckan syns sig ofta vrida,
Ja stundom Sjelfva baken ter,
Hon sist dock träder på den sida,
Hos den hon rätt och samvet ser:
Fast hafvet sig på ömse stränder
Nu hvälfver upp, nu hvälfver ned,
Det nog på rätta grunden stadnar
Och jämnast vigten hvilar vid.
Då rätt och mod sig sammanställa
Och ge hvarannan trolig hand,
För dem sin krafter måste fålla
Båd’ eld och väder, haf och land,
Naturen måst’ med under skåda,
Alls intet han så väldigt har,
Som dessa två ej Öfverråda,
Fast ofta med en ringa skar’.
>
J slätter, J, som nylig sågen
De Nordskä magter sammangå,
Som sågen midt i rök och låga
Så mången tapper kämpe stå;
Du, Echo, som det hårda dunder
Sjelf ofta måste darra vid
Och såg det Svenska mod med under
Deraf ej kunna dumpas ned;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
