Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sjö-kompass, som styr vår köl som oftast till den stranden,
Dit vi ha aldrig segla tänkt, vid obekanta landen;
Den segelnål, som leder oss på så förborgadt sätt,
Att vi ock knappt förstå, om vi gå galet eller rätt.
Han är den Orpheus, som så väl sitt spel har lärt att föra,
Att för dess ljufva harpoklang sig själ och sinnen röra.
Ett enda slag på lutan hans ock tigerhjertan rör:
Delphinen sjelf Arion då på hafsens böljor för.
Han är ock ibland räknemän den konstigste vi känne:
Nu gör han af en hel en half, nu gör han en af tvenne;
Nu en till två, nu två till tre, nu utaf tvenne ett:
En underlig arithmetik, ett sällsynt räknesätt.
Säg mig än mer, hvad kärlek är? Jo, all naturens amma
Och hela jordens fosterfar; ja, kärlek är densamma,
Som friar ifrån undergång den vidtbegripna slägt,
Som sig har ifrån Eden ut till verldens ändar sträckt.
Han är den store trädgårdsman, som vida verlden ansar,
Planterar samfund, bygger land, befäster stad och skansar,
Gör folken många, riket stort och håller allt vid magt;
Utrustar härar tusendtals och står för dem på vakt.
Han segrar jordaklotet om, den dråpligaste hjelte:
Ja, Hercul sjelf är allt för svag mot honom spänna bälte.
Kort sagdt: han uppå jorden är den mägtigste monark,
Jag trotsar stora Mogol sjelf, att han ej är så stark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
