Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och henne gaf din kärleks första pant,
Var dock allsintet mot en krubbas ringsta näste,
Der mig min brudegum vid sig trolofvat har.
Trots all den purpur, silke; diamant,
Trots perla, guld och hvad derpå mer härligt var,
Mot skarpan botten, halm och strå,
Der lille Jesus hvilar på,
Jag ler åt dina kammarherrars ståt:
Min brudegum och jag vi nöjas åt
Med åsnan värd och oxen kammardräng.
Klagan öfver Iris afresa.
O himmel, haf fördrag med all din plåga
Och ända lifvet mitt, som nidrigt är!
Ty ingenting utsläcka kan min låga,
Medan frånvarandes jag mig förtär.
Låt Iris veta, att jag trogen blifver
Och mitt förtviflad’ öde tåligt bär:
Hvad båtar mig med sorg uppfylla lifvet?
Ty den jag älskar ej mer hos mig är.
Odrägligt är hvar stund för mig att lida
Den myckna sorg, mig stundlig lägger till,
Mig allan lust förtär och lemnar qvida,
Hvårföre dö jag hjertlig önska vill.
O bittra öde, kan du ej så laga,
Att hårdhet din blir all, som orsak är
Till all min vånda, suck, förtret och klagan!
Änd’ lifvet mitt, som jag an tåligt bär!
Min dag är all, min sol är nederrunnen,
Mig fattar om en jemmerfuller natt:
Min lust är hän, min hugnad är försvunnen,
Bort’ är min fröjd, sin kos är all min skatt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
