- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
50

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som ur sin säng solblomman hufvud lyfter
Och natt och dag sig vänder &t sin sol:

Som agn och strå med längtan eftersträfva „

Att hinna till en fager berensten:

Så måst’ ock jag i stadig oro sväfva,

Till dess jag får min Iris se igen.

Yidare förtjena att bland hans arbeten omnämnas
de två imitationerna efter Pastor Fido, öfversättningar
af Bréboeufs Entretiens, samt ett griftqväde öfver Maria
Hiärne, hvilket såväl i afseende på form som innehåll
fördelaktigt utmärker sig från de öfriga griftqvädena.
Jag inskränker mig till meddelande af följanda båda
efterbildningar efter Guarini:

A VImitation de Pastor Fido.

Myrtillo, kunde du in i mitt hjerta si
Och visst’ af all den sorg och jämmer,

Som innerst mig min själ och hjerta klämmer,

Hur skull’ din ord, hur skull’ ditt mod då ändradt bli!

Jag, som nu grym och obarmhertig heter,

Ben nåd och ynksamhet, du hos mig leter,

Fast mera sjelf än du är värd,®

Ber jag nu står i oförtänkta bojor snärd.

Vi älska och vi älskas af hvarandra,

En lika eld vår begges själ förtär;

Men ack, hvad hjelper jag Myrtillo håller kär,

När jag dock ej hans plåga kan förändra!

Hvad hjelper jag af honom älskad blir,

När jag hans plåga dock ej nånsin lindrad sir?

O, huru grymt är oss vårt öde blifvet,

Hur miskundslöst månn’ sig vår stjema ter,

När Guden oss så stadigt skiljda ser,

Ben dock vår bröst till ömse kärlek drifvit?

Ack, hade vi hvarannej älska bort,

Hvi har då hvar åt ann’ oss himlen kära gjort?

J vilda djur, i ödemarken bygga,

Hur väl är er! Er kärlek vet af ingen lag: .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free