Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiker sjelf ganska betecknande sätt: «Det är föga
glädjande att från en så ädelt stämd och hugfull sångare
vända sig till en så tröttsam rimmare som Olof
Vexio-nius, hvilken likväl i ryktbarhet vida öfverträffar
Lejon-crona. Han har utgifvit en samling af sina poesier
under titel af Sinneafvel, af hvilka han dock endast lät
af-draga 100 exemplar, så att denna är en ganska rar bok. Ur
densamma, hvilken dock icke fullständigt innehåller alla
hans arbeten, emedan trenne otryckta stycken förvaras i de
Palmsköldska samlingarne, har Sahlstedt i sin samling
upptagit fyra. De förråda en synnerlig jagt efter
sentenser, lust att anbringa franska ord och total brist
på förmåga att koncentrera sig, så att de icke gifva
annat än en tung och tröttsam läsning. Det långa
stycket Melancholi består af de mest triviala betraktelser
öfver tidens förderf och alltings fåfänglighet; och om
rim-meriet öfver «En sjömans olägenhet), hvarest förekommer
målningen af en storm, hvilken denna tids osäkra kritik
funnit Virgilisk, yttrar sig Blom ganska qvickt och
träffande: «det är också sannt, att Virgilius målat en storm».
— *Utpm dessa och några andra längre poemer
innehåller Vexionii «Sinneafvel» äfven en stor mängd
epigram-mer, eller såkallade JBi- och Ofverskrifter, i hvilka till
och med den beskedlige Liden saknar kraftiga uddar.
Att dessa alltså icke kunna vara mycket lyckliga, lärer
en hvar finna, då Vexionii vers i allmänhet — öfverallt
Alexandriner -— är högst usel, ojemn och tung, ehuru
han betjenat sig af alla möjliga beqvämligheter,
landskaps-ord, stympade ord m. m. Och det är afgjordt att intet
skaldeslag så föga kan umbära förtjensten af en lätt och
otvungen versifikation som det efter Martialis bildade
infalls-epigrammet» *).
Vi kunna icke jäfva denna skarpa dom, ehuru
några nyare författare sökt mildra den. Då Vexionius
*) Svenska Vitterheten, a. 189, 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
