Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försmäktar jag än mer af denna här min låga.
Det går mig nog emot, på allt sätt jag försökes,
Mitt hopp försvinner bort, misströstan mig förökes.
43.
Jag aktar ringa allt det andra högt värdera,
Jag tycker ingenting värdt mer att hafvas kär
Än en, for hvars behag jag här på orten är,
Och sknlle, vor’ hon död, här intet blifva mera.
Om menniskan är gjord att hon sig skall formera
Igenom kärlek, den en till den andra bär,
Är ock den största lust naturen gaf oss här,
Att se, det ntaf två tillvexa många flera.
Är hon dertill så skön, har jag så älskat länge,
Och älskar hon ock mig, hvad vill jag akta mer
Än vinna hennes gunst och ett så kärt umgänge?
Om himmelen ock sjelf till maka den förser,
Så må jag säga fritt: hvad kan mig mera fattas?
Hur litet alla ting i verlden af mig skattas!
75.
Så snart de svarta moln med dimman tjock försvinna,
Och lemna luften ren och himmelen all klar,
Då fröjdas det igen, som förr bedröfvadt var,
När intet solens ljus dem kunde stänga hinna;
Så mycket mera täckt och gladt de skenen brinna:
Den tid emellan mig och den jag älskat har,
Det hennes ögons sken förhindrad* något var,
Då var ock allt så mörkt och skumt uti mitt sinne.
Så var jag ock med sorg och ängslan så besvärad,
Och för det mörkret så af all min håg förfärad,
Att jag had’ intet mer till önsk’ än få igen
De sköna ögons sken ntaf min bästa vän;
Ty Yenerid är min sol som vederqvicker allt,
Lif gifver, värmer, rör det vattnadt är och kallt.
77.
Den stränga nya lag mig kärlek föreskrifver,
Att länge hålla tyst och tiga mitt besvär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
