- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
76

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För all’ allenast nu den största orsak är,

Det jag så trögt och sent mig honom undergifver.

Hvarföre må jag ej fritt säga det jag blifver

Åt henne mer och mer och dagligt mera kär,

Och ingen henne lik i dygder finner här?

Jag tänker, förr än hon mig så till tysthet drifver,

Emot hans makt och våld jag hellre strida vill,

Och hända sedan allt hvad lyckan lägger till,

En sådan engels träl och dessförntom ingas.

Men hvad! skall jag’ af våld, till frihet född, så tvingas?
Nej, nej, min son, om dn vill säkert lyda mig,
(Sang mig en hemlig röst) uthärda, bida, tig!

Förr än jag skulle dig min käraste förgäta,

Förr blefve himmel jord och jorden himmel ny,
Förr flöge vattnet kring och summe moln och sky,
Förr vändes alla berg i jemna falor släta,

Och all slätt mark i sten, all krokig’ trän i räta,

Och alla gräs i trä, allt guld det vorde bly,

Allt silfver till hvit kalk, hårdt jern till blöta dy,
Förrän jag Venerid skull’ utur minnet läta.

Förr fölle uppåt tungt och neder åt allt lätt,

Förr blefve elden kall och isen bränd af heta,

Om sonjmarn låg hon på, om vintem smältes slätt,

Och brukades för ved; man skulle stycken leta
Ur sjön att göra eld dermed enär man fröse,

Och sankades ihop der som de flöto löse.

Hvad rosenrödt är det de marmorhvita kinder
Så ofta färga om, när du mig hos dig ser,

När du bedröfvad är, så väl som när du ler;

Hvi talar du ej fritt, hvad kan du ha för hinder?

Så het, men mera dold när min hon lågar mer,
Hvaraf i ställ’ för röst din rodnad sig beter, «

Och tungan, ljuflig förr, nu torr af hettan brinner;

94.

100.

Är dock din brand så stor som min och icke minder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free