Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista af sina poojiska skapelser: «Thet svenska språkets
klagemål att thet som sig borde icke äradt blifver». I
formellt hänseende är detta poem utmärkt för sin lediga
och flytande versbyggnad. Poeten förfäktar med mycken
nitälskan svenska språkets företrädesrätt att af svenskar
framför andra språk odlas och älskas. Han ifrar emot
oseden att begagna andra språk i skrift och tal, och att
inblanda fremmande ord i modersmålet. Jag anför slutet:
(det är språket sjelft som införes talande.) Bland många
andra invändningar mot svenska språkets allmänna bruk
är äfven den, att i vårt fädernesland icke skulle finnas
ämnen för sång; — likväl, säger språket,
Likväl de sig förundra,
Likväl berömmas de;
Icke en af många hundra
Beskrifver det de se:
Så många hamnar sköna,
Så mången vacker Ö,
Så många lundar gröna,
Så mången lustig sjö.
Om kärlek någon drefve
Till skönhets pris och lof,
Nog orsak dertill blefve,
Ser han vårt kungahof.
Om Laura förtjente
Beröm för dejlighet,
Och att Petrarca vänte
Med sådan stadighet;
Om Daphne, om Corinna
Upptände sådan brunst
Hos dem som måste brinna
Af hopp till deras gunst,
Så väl förtjena många
Beröm af alla de,
Här med sin uppsyn fånga
Dem som uppå dem se.
Som Venus hade drifvit
Poeter uti Rom,
Så hade Frigga gifvit
Ock här att skrifva om,
Så framt det någon vore,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
