Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När den färg er mun nu pryder
Upp i edra ögon skrider,
Börjar jag mig från er maka,
Flyr och törs ej se tillbaka.
Pröfven derför ej för länge:
Ryck, när fisken kroken tar.
Tänken ej att mannafänge
Lika gäft är alla dar.
Men nog sagdt: vi kunna mera
Af vårt vackra brudfolk lära:
Dem jag till ett sent må önska
Många år med trefnad grönska.
A ma belle
(Anna Brunell, sedermera Rudéns hustru).
Min vackra vän, begynn att vänja nu Ert öra
Att af en vänlig fjär er trognes tankar höra,
De tankar, som ha förr all verlden’kringom spelt,
Uppoffra sig nu er samt hjertat ofördelt.
Jag orkar nu ej mer så många herrar tjena,
Min penna, sång och själ är nu för Er allena,
För Er, som eger mig i ett så ljufligt band,
Att jag derur ej vill om jag än lossas kan.
O söta band, jag vill dig tusen gånger kyssa,
Du band, som nekt min håg så lös kring verlden kryssa.
Hur jag då yfdes af en obebunden själ,
Var jag dock såleds lös, att jag var allas träl.
J arma, som ännu bland hopp och fruktan sväfven,
Som sjelf er träldoms band i blinda yran väfven,
Hvad tänken J, då jag, som var en tok som J,
Und-drar mig nu Er hop och går min träldom fri?
J lären sälla mig och önska min Anneta
Mång tusen fröjder, som mig i min frihet säta.
Anneta min, som mig den trygga hamnen gaf,
När hon min tanke drog nr ett så strandlöst haf.
Far fort, min vackra vän, att intill döden fägna
Mig, som Er all min fröjd och nöje vill tillegna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
