Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och gif mig det, som jag båd’ ge och taga vill,
Ert hjerta, som ock mitt Er redligt hörer till.
Om icke Factols sand vårt hus och bo förgyller,
Förnöjligheten dock det tomma rummet fyller.
Er kärlek är för mig långt dyrar’ än den sk^tt,
Som gör de rika ha så mången sömnlös natt.
Öfver en liten Tulpan.
Här kommer till Er tjenst af tulipan en unge: *
Låt den, min vackra vän, för min skull vara kär;
Ej må han bli försmådd för det han liten är:
Små lärkor bättre än de grofva ufvar sjunga. •
En liten diamant kan stora berg betala,
Och dygden i de små med ensamt välde bor.
Hon sjelf, min hjertans vän, är heller ej så stor,
Dock kan hon mig långt mer än tusen fler hugsvala.
Gavotte de VAmour.
(med ett rimmadt förord, som uteslutes).
Vintern är nu från oss skriden,
Mörkret har nu mist sitt våld,
Årets sorgtid är förliden,
Regnet har ock återhåld.
Solens kraft i skog och dalar
Lockar ut mång tusen blad.
Fjäderfolket något talar
Sins emellan, vet ej hvad.
Det dock ej min själ hugsvalar,
Den min vän allen gör glad.
Vårens, barn, de vackra blomster,
Börja te sin hufvud’ om,
Foglen har sin återkomster
Från de varma middagsland.
Isar, som min väg nu stänga
Att jag ej min vän får Se,
Ska sig snart i vatten mänga
Och mig farten öppen ge.
Kärast’ östvind, töf ej länge,
Förr än du det låter ske.
Åbo d. 1 Apr. 1693.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
