- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
95

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Czaren lemnas i sitt hopp att Narva vinna.

Vi gå kung Carl emot, der han vid Pernou strand
Sitt manskap skeppar ut, och låter trossen vinna
Med hästar och hvad mer, som vinnas vill åt land.

De trogne, som &n hinnt de Saxers list undvika,

Ack himmel! med hvad fröjd de mot sin konung fika.

1 biens borgerskap, när visen långvägs farit,

En svärm af humlor lätt i stocken infall gör,

Invånren drifver ut och tar hvad deras varit,

Dess honung dricker opp, dess hela verk förstör:

Om oförsedt med hjelp dess prins då ses förhanden,

Då blir det samma fröjd som nu vid Pemou-stranden.

De kämpa hvem som mest sin lydnad kan förklara:

De trängas om, då vill hvar honom vara nämst.

Hvar blottar udd och spets, till strids vill färdig.vara
Och fägnas att ha fått den för dem vill gå främst,
Andock ej vetand’ hur det komma vill till måtta,

Att fall’ ett läger an med tusen gånger åtta.

* Men Gud, (på den du tror, du himlens vän och frände)
Som binder ej sin makt vid mans hjelp, få ell’ fler,
Framför dig sådan skräck, en sådan fältskräck sände,

Att ingen håller stånd, som rum att slippa ser.

De fly, du följer på. De till sitt läger rycka,

Och i de fleras bröst den samma skräck intrycka.

Men hvar de flykta fram, de landet öde göra

Med mord, med rof, med brand, och intet lemna qvar
At vår soldat: För hvem dess fröjd är allt förstöra,
Ehur man nog besvär af sena hösten har;

I obeqvämast’ tid, när han så tåga måste,

Åt hvem det ej försökt, vet ock ej hvad det koste.

Dock ej dess mindre han så hugad var att följa,

Att han om hvarken spis ell’ ro bekymrad är.

Och var nu redan der, der man ej sig kan dölja.

Ty, som på skådespel man ofta märka plär,

Först hufvud, sedan bröst, sen syns en man till pricka:
Så börja kungens män sig öfver höjden sticka.

De ögna längst de kund’ omkring de släta fälter;

Folk se de trängas som vid marknad, hvar om ann’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free